Boxningsmatch
Idag har nog varit en av de tuffaste dagarna på året, som vanligt med andra ord. Det känns ungefär som att någon har misshandlat och boxat ner mitt hjärta och min själ hundra gånger om, utan att jag har haft en chans att resa mig upp igen. Idag är det 9 år sedan hon försvann, den enda tryggheten jag hade kvar. Jag minns den dagen för 9 år sedan som om den vore igår. Jag satt hemma och lyssnade på musik. Plötsligt ringde telefonen, och jag visste precis vad som komma skulle och att mitt liv på sätt och vis skulle avslutas på just den dagen. För 9 år sedan idag.
Mitt liv fortsatte konstigt nog iallafall... en andra chans.
Jag har haft tur därefter. Kom till ett hem som mottog mig med enormt öppna armar. De har delat med sig av allt. Visst har vi haft det svårt ibland, men dem är min nya trygghet, som jag vänder mig till om något skulle hända eller om jag bara vill prata. Jag är för evigt tacksam för att dem finns.
En annan sak jag har tänkt på.. är att jag inte skulle vara den person jag är idag om inte allt detta hade hänt. Jag hade inte haft dem intressena jag har idag, jag hade definitivt inte känt min "andra" familj - mina underbara vänner. Åh, vissa av er vet inte hur mycket ni har betytt och betyder för mig. Jag börjar gråta bara jag tänker på er.
Från och med imorgon ska jag försöka göra det bästa av julen som kommer, den kommer bli bra i år. Jag måste intala mig det. För så dåligt som jag har mått i höst, vill jag inte att det ska bli i vår. "Allt löser sig!"
Avslutar dagens inlägg med en låt för att hedra min mamma. Din själ lever i mig.
