Coldplay <3
Sitter här hemma, fortfarande med en hes röst sedan konserten i torsdags. Känns overkligt att jag har sett Dem igen. Drömlikt, men även ledsamt. Vet ju inte när jag får se dem igen. Men en sak kan jag klart garantera, de gjorde mig lycklig rakt in i själen med deras musik och glädje. Varje gång jag mår dåligt, är nere och ledsen så sätter jag på en av deras album och gråter _med_ dem, det gör mig hel igen. Med andra ord - Chris Martin och resten i Coldplay är min gudar och förebilder. <3
Konserten va fantastisk. Chris Martin fick hela Globen i extas i de mer "fartiga" låtarna och när han satte sig vid sitt piano så var det som om man skulle ha suttit alldeles tätt intill honom. För varje låt som spelades skiftade scenen och hela insidan i Globen i olika färger, och i en del låtar så använde de en flerfärgad laser, vilket jag verkligen tyckte va ashäftigt. Under Fix You (som hör till mina favoriter) så sprutas tusentals flerfärgade pappersfjärilar ner över oss i publiken, det va som i att stå i ett annat universum. Allsång för fulla muggar, och även Chris verkade rysa av det. Mitt under alltsammans springer hela bandet ut i publiken och upp på en av läktarna, där de spelade två låtar. The Scientist (som det gjorts sååå många varianter på) och Death will never conquer som Will (trummisen) sjöng. Kul att även han fick komma fram med sin röst, då han annars alltid körar bakom Chris. Jag menar, hur många konserter har man varit på där hela bandet går rakt ut i publikhavet och framför två låtar? Hel sinnes och tufft om ni frågar mig! När konserten var slut och Coldplay lämnat scenen stod alla kvar i mörkret och klappade och sjöng (oooaaaaaaaaahhhhooooh!) i, ja jag vet inte hur många minuter, tills de kom tillbaka igen. Då spelade de Yellow, som min vän jag var där med hade önskat att de skulle spela hela kvällen. Sen gick alla därifrån, jag kände kärleken runtomkring mig, det var en härlig och inte alltför vanlig känsla. Lycka.
Look at the stars
Look how they shine for you
And everything that you do
And they were all Yellow...
http://www.coldplay.com/newsdetail.php?id=130
Konserten va fantastisk. Chris Martin fick hela Globen i extas i de mer "fartiga" låtarna och när han satte sig vid sitt piano så var det som om man skulle ha suttit alldeles tätt intill honom. För varje låt som spelades skiftade scenen och hela insidan i Globen i olika färger, och i en del låtar så använde de en flerfärgad laser, vilket jag verkligen tyckte va ashäftigt. Under Fix You (som hör till mina favoriter) så sprutas tusentals flerfärgade pappersfjärilar ner över oss i publiken, det va som i att stå i ett annat universum. Allsång för fulla muggar, och även Chris verkade rysa av det. Mitt under alltsammans springer hela bandet ut i publiken och upp på en av läktarna, där de spelade två låtar. The Scientist (som det gjorts sååå många varianter på) och Death will never conquer som Will (trummisen) sjöng. Kul att även han fick komma fram med sin röst, då han annars alltid körar bakom Chris. Jag menar, hur många konserter har man varit på där hela bandet går rakt ut i publikhavet och framför två låtar? Hel sinnes och tufft om ni frågar mig! När konserten var slut och Coldplay lämnat scenen stod alla kvar i mörkret och klappade och sjöng (oooaaaaaaaaahhhhooooh!) i, ja jag vet inte hur många minuter, tills de kom tillbaka igen. Då spelade de Yellow, som min vän jag var där med hade önskat att de skulle spela hela kvällen. Sen gick alla därifrån, jag kände kärleken runtomkring mig, det var en härlig och inte alltför vanlig känsla. Lycka.
Look at the stars
Look how they shine for you
And everything that you do
And they were all Yellow...
http://www.coldplay.com/newsdetail.php?id=130
Kommentarer
Trackback
