Självförtroendet tryter, eller?
Jag har nog alltid haft problem med mitt självförtroende, även om det är mycket bättre nu än vad det va för flertalet år sedan. Det är inget som märks så fort man ser mig, men det märks väl när någon börjar lära känna mig. I skolan har jag inte kuggat en enda tenta sen 2 ½ år tillbaka och ändå ser jag alltid ner på mina prestationer. Kan det verkligen vara hälsosamt? Nej!
Det skrämmer mig att veta att folk kan se igenom mig.. och till och med utnyttja läget. Jag har blivit utnyttjad av en vän på det sättet förut, men med hjälp som jag fick då tog jag mig modet att bryta upp med min så kallade vän. Vi kunde vara ute på en krog och stöta ihop med hennes bekanta och jag blev aldrig presenterad för dem och hamnade alltid i skymundan. Hon fick mig att må dåligt. Hon fick mig att känna mig ful. Men efter att ha brutit mig loss så träffade jag rätt människor för mig. Det har fortsatt så i den riktningen. Och det är jag väldigt glad för. Att äntligen känna att jag hittat rätt är faktiskt en helt fantastisk känsla.
Igår innan en föreläsning i skolan så pratade jag lite med en bekant i klassen, Robert. Han är överdrivet gay och så härlig eftersom han alltid är sig själv. Sånt uppskattar jag. Vi har ju inte pluggat tillsammans sen vårterminen 2007 eftersom vi läst olika inriktningar på 1 ½ år vardera. Hursomhelst, han gav mig en komplimang som fick mig att må så bra. Han sa att jag förändrats otroligt mycket sen vi sågs senast, att jag blivit mer lugn och står fast för mina åsikter i klassrummet. Jag kände mig lyckad. Tänk vad ett par få ord kan göra för en annan människa? Med tanke på att det var under vårterminen 2007 som jag bröt upp med min "vän" och en annan betydelsefull person hittade mig och tog upp mig till ytan, så är Roberts komplimang bara ett bevis för att jag faktiskt är en helt annan människa idag. Tydligen också en bättre människa. Lugnare och tryggare i mig själv.
Nu var ju inte det här inlägget enbart till för att prata om vem jag är under ytan. Det är mest riktat till mina vänner, som hjälper mig dagligen med att bygga upp personen Maria. Jag skulle inte vara den jag är idag om det inte vore för er. Tror jag skrivit det förut men det tåls att skriva på nytt tycker jag. Tack till er alla. Och visst det låter fjortis att säga det, men jag tror att ni vet vilka ni är <3
