BäverBäcken

Innan konserten i torsdags åtnjöt jag och en av mina närmsta vänner en middag på Riskornet. Pad thai och Singha var ett givet val! När vi ätit upp drog vi vidare till El crocodillo, som ligger vägg i vägg med Riskornet, och tog varsitt glas vin. Rosé såklart! Då vi kännt varandra och har gemensamma vänner sedan ett antal år tillbaka så började vi prata om hur vi har utvecklats sedan gymnasietiderna. Jag tog upp att jag känt mig mindre och mindre negativ/pessimistisk det senaste året. Förut var jag väldigt missunnsam andra deras lycka och välmående. Idag vet jag att jag var så missunnsam just för att jag själv inte mådde bra. Med tanke på allt som hänt mig i min uppväxt så kanske det inte är så konstigt att jag blev så avundsjuk över andras framgångar. Idag vet jag att även om det på ytan kan se ut som att andra har det bra och mår bra, så behöver det inte betyda att det är så. Man vet aldrig vad som gömmer sig under ytan hos andra.

Min slutsats är att  jag känner att jag mår så pass mycket bättre nu än för flera år sedan. Pessimistiska Maria är nästintill borta och en annan Maria är pånyttfödd! Det jag ville säga med hela inlägget är att det är på grund av er, mina vänner, som jag mår så fantastiskt mycket bättre. Om jag inte hade er så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Tack! <3

Sitter här hemma, fortfarande med en hes röst sedan konserten i torsdags. Känns overkligt att jag har sett Dem igen. Drömlikt, men även ledsamt. Vet ju inte när jag får se dem igen. Men en sak kan jag klart garantera, de gjorde mig lycklig rakt in i själen med deras musik och glädje. Varje gång jag mår dåligt, är nere och ledsen så sätter jag på en av deras album och gråter _med_ dem, det gör mig hel igen. Med andra ord - Chris Martin och resten i Coldplay är min gudar och förebilder. <3
Konserten va fantastisk. Chris Martin fick hela Globen i extas i de mer "fartiga" låtarna och när han satte sig vid sitt piano så var det som om man skulle ha suttit alldeles tätt intill honom. För varje låt som spelades skiftade scenen och hela insidan i Globen i olika färger, och i en del låtar så använde de en flerfärgad laser, vilket jag verkligen tyckte va ashäftigt.  Under Fix You (som hör till mina favoriter) så sprutas tusentals flerfärgade pappersfjärilar ner över oss i publiken, det va som i att stå i ett annat universum. Allsång för fulla muggar, och även Chris verkade rysa av det. Mitt under alltsammans springer hela bandet ut i publiken och upp på en av läktarna, där de spelade två låtar. The Scientist (som det gjorts sååå många varianter på) och Death will never conquer som Will (trummisen) sjöng. Kul att även han fick komma fram med sin röst, då han annars alltid körar bakom Chris. Jag menar, hur många konserter har man varit på där hela bandet går rakt ut i publikhavet och framför två låtar? Hel sinnes och tufft om ni frågar mig! När konserten var slut och Coldplay lämnat scenen stod alla kvar i mörkret och klappade och sjöng (oooaaaaaaaaahhhhooooh!) i, ja jag vet inte hur många minuter, tills de kom tillbaka igen. Då spelade de Yellow, som min vän jag var där med hade önskat att de skulle spela hela kvällen. Sen gick alla därifrån, jag kände kärleken runtomkring mig, det var en härlig och inte alltför vanlig känsla. Lycka.






http://www.coldplay.com/newsdetail.php?id=130

Jaha.. då har jag skaffat en blogg! Om ni hade frågat mig för något år sedan om detta skulle varit något för mig så skulle jag svarat NEJ(!) på direkten. Men efter att ha genomgått jobbiga perioder, såsom alla andra säkert har, så känns det helt rätt att få skriva ner tankarna i mitt huvud. Inte bara för min egen del utan även för att ni, mina vänner, ska få lära känna mig bättre. Här kan jag va mig själv, in my place to be.



Coldplay i Globen på torsdag <3