BäverBäcken

Jaha.. då har ytterligare en kryssning gått förbi. Den här gången är första gången jag på riktigt tycker att tiden på dessa fester inte räcker till. Vi går på båten, men måste efter någon timme gå av den igen. Iallafall, det är så det känns, även fast det är 23 timmar vi är ute på böljan den blå.

Bästa minnena är förhesten i Mennos lyxhytt med balkong, Zany, Vince, Airbase och Cally Gage! <3

Att familjen utökas för varje fest är heller inget jag tycker är särskilt tråkigt. Kul med nya bekantskaper! Roligare och roligare blir det bara! Saknade Sofie när jag handlade i taxfreen, du finns med oss alla i våra tankar.

Detta är känsla. Jag börjar gråta varje gång jag hör den. Underbart.

Come on, oh my star is fading
And I see no chance of release
And I know I´m dead on the surface
But I am screaming underneath...

Coldplay - Amsterdam

... tre skolklasser BARN luktar inte alls gott på buss! BLÄ för barn! ha ha ha!

Det här är en av de första låtarna jag hörde av Paul van Dyk. Har alltid gillat hans produktioner. Men denna passar så bra in i mitt liv just nu. Förändring. Nya tider. Vänner. Kärlek. Äntligen känns det mesta bra igen. Sa jag inte att allting ordnar sig!?

Igår var en sådan där dag som jag kommer minnas länge. Hade så otroligt kul och trevligt hela dagen, alla problem som har florerat under veckan var verkligen som bortblåsta. Fick många perspektiv på hur inrutat ett liv (som mitt) kan vara, och vad jag kan göra för att bryta mig loss från det. Jag tror faktiskt att jag är redo att göra något radikalt. Måste nog bara få tänka på saken ett tag och vänja mig vid tanken. Trygghetsperson som jag är. Låter lite flummigt i era läsares ögon, men jag kanske avslöjar mer ju längre tiden går och beroende på hur funderingarna går och vad som bestäms. 

Tillbaka till gårdagen. Jag, en god vän och hennes kollega och vän gjorde ett besök på The Studio nere vid Stureplan. Vi blev sminkade och senare fotograferade. Efteråt kunde vi köpa fotografierna till en dyr summa pengar/styck. Jag var jättenervös innan vi kom dit, men väl där så hade jag så trevligt och roligt med tjejerna. Fick en ny vän på kuppen (min väns vän), vilket var jättekul. När vi hade valt ut bilder och skulle betala så hade datasystemet lagt av i receptionen. Vi hade bråttom, då bolaget skulle hinnas med innan det stängde. Efter en kvarts väntan, så började vi bli stressade och frågade om det inte var möjligt att fakturera, eller möjligtvis betala ändå (deras betalningsdosa fungerade utmärkt, men det va väl något trassel med bokningsssytemet). När vi väntat till klockan var tre (25 min) och bolaget redan hade stängt, så hade vi redan hunnit få utskällningar från tjejen bakom disken. Hon var verkligen otrevlig och sa saker som "Ursäkta mig! Ni stressar mig!" etc etc. Allt detta sa hon med spydig och anklagande ton. Hade vi gjort något? Nä, skulle inte tro det. Om vi frågade saker så visste ingen på stället någonting. Alla hävdade att de var nyanställda och att det var därför de inte visste så mycket. MEN DÅ TAR MAN VÄL REDA PÅ DET ISTÄLLET! (min mening). Aja, det hela slutade med att vi betalade och gick. Jag fick mitt foto i kombinerad julklapp/födelsedagspresent av min vän. <3  Arga som bin men med en stor portion ironi och glädje intog vi ett café en bit bort. Välkomnade blev vi som aldrig förr och åt, drack och skrattade åt denna patetiska och ack så okunniga personal på studion. Min vän bestämde sig för att i protest gå tillbaka efter fikan och lämna tillbaka sitt foto. Bra val! Det var synd att en upplevelse som har ett bra koncept inte kan efterlevas hela vägen ut på grund av otrevlig personal. Men vi har ett minne av att det var roligt iallafall.

Senare var det middag hemma hos Emeli vid Sankt Eriksplan. Wow vilken fin lägenhet! Aldrig sett något liknande i Stockholm. Hon bjöd på god mat och bra sällskap. Här snackar vi riktig tjejkväll med obligatorisk kladdkaka till dessert! Mums. Ännu senare så tog jag och min vän en taxi till Bar54 vid Medis där en gemensam vän till oss firade sin 30årsdag. Vi blev inte där så länge. Men det va kul så länge det varade. 

Kort och gott. Mycket bra dag! Sällskapet gjorde allt ^^ Tack! <3 

Bättre uppdatering om dagen får ni på min väns blogg inom kort.    

Kan inte sluta ge Coldplay beröm för deras verk. Jag som person bygger mycket på deras musik, jag mår så bra av den. <3 Idag köpte jag deras alldeles nysläppta EP, passade även på att ladda ner den så jag har den på datorn också. Gud va bra den är!
Kärlek!

ACE OF BASE & AQUA!

Här kan vi snacka nostalgi i barndomens spår. Lyssna och njut.

... tänk om svenska folket kunde vara lika engagerade i politik som i Idol. Jisses. (Och ja. jag ser på Idol, men röstar aldrig)  :D

Här har ni den.. korset som jag burit runt min hals sedan allt hemskt i mitt liv hände.. som jag fick av min kära bror Olof i födelsedagspresent när jag fyllde 15. Han köpte det till mig i Egypten när vi va där och det va nog den lyxigaste och bästa semestern jag någonsin vart på. Ankh-korset står främst för evigt liv och den fördes vidare faraoner emellan i den egyptiska mytologin. Jag tycker det är fint, evigt liv, evig lycka. Det ingår i paketet Maria. Allt i ett.

Man brukar säga att det sista som överger människan är Hoppet. Jag tror verkligen på detta, liksom på Ödet. Det finns en utstakad väg för hur vår tillvaro ser ut och hur den alltid i slutändan utmynnar i något bra, för oss alla. Min mamma sa alltid till mig när jag var yngre; "Det är ingen fara, allting ordnar sig!". Det är ett mantra som följt mig genom hela mitt liv och jag tror att det alltid gör det, oavsett vad som händer. Lösningen kanske inte alltid blir som man hade tänkt sig att det skulle bli, men då får man ta det för vad det är och göra det bästa av situationen istället för att slösa på fler dagar av ens liv.

I min omgivning har det på senaste tiden hänt många tråkiga saker.. de flesta är väldigt ledsamma historier. Men även fast de är det så finns det en väg bort från det, till något bättre. Det kan va svårt att se det när man är mitt uppe i det som händer, men med tiden så blickar man tillbaka på hur man som person var och oftast ser man sig själv som mycket starkare. Jag tror på er och på mig nu. Jag litar på att det löser sig för oss. Allt ordnar sig! 

Vi lever i en underbar värld. Kärlek.  

Måste först be om ursäkt för att min blogg är rätt så deprimerande och nere för tillfället. Men den här hösten har bjudit på mycket nedgångar och få uppgångar vilket resulterat i en låg sinnesstämning. Det började med att brorsan och hans tjej gjorde slut, sen dog familjens hund (Bilbo du finns alltid med mig i mitt hjärta), sen blev jag dumpad (hårt som faen!), sen har flertalet andra par jag känner väl gjort slut, skolan har varit tuffare än tuffast och nu så åkte precis en nära vän på en av hennes livs resor (6 månader). Det enda positiva i kråksången är att hon kommer tillbaka till oss, jag vet det. Och om något skulle hända någon av oss under detta halvåret så ses vi i Nangijala.

Ibland känns det som att mitt öde är att genom livet vara med om en helvetiskt massa motgångar.. det började ju redan när jag va 10 år.. när ska det sluta?

Jag är glad för att jag är den jag är och att jag har min familj och mina vänner omkring mig.. jag börjar verkligen märka vilka ni är.. Det betyder så mycket för mig att ni finns där för mig.
Jag älskar er. Ni vet vilka ni är.

... ska Obama vinna presidentvalet i USA! Jag har det på känn!

Ja, var ska jag börja. Den här dagen började väldigt bra men slutade i tårar, och i ett samvete som är rädd att förlora den trygghet jag har byggt upp till de personer som står  mig allra närmast. Ibland förstår jag inte vad jag gör för fel.. vad som gör att hela min värld kan raseras av ett enda samtal och en enda ton i en röst. Jag blir så ledsen och vill helst bara försvinna bort i någon dvala.  Inte behöva ta ställning till någonting. Ledsen. Ensam.

Dagen slutade även med ett orange msn-fönster, vilket jag inte vill öppna. Det är Han, som jag blockade i somras när han hade betett sig som han gjorde och slutade höra av sig. Vad vill han nu? Jag orkar inte med honom, jag blir frusterard och arg över att se att han vill mig något. Passar det nu eller? Vad vill du mig din idiot?

Jag hade tänkt ta upp en sak som jag har tänkt på i detta inlägg, men det får jag ta någon annan dag, när allt känns lite bättre.

Avslutar inlägget med ett klipp på en Coldplay-låt. Bigger Stronger.

Helgen bestod av plugg och fest. Det är nämligen så att sötnöten Sofie ska lämna oss för sin resa till Asiens alla hörn den 9:e november, och just därför ställde hon till med brakfest på Lappis vid Universitetet som ett stort avsked för alla hennes vänner. Jag måste säga att jag tycker hon är otroligt modig som gör denna resa på ett halvår helt ensam. Hon är så fin och är en otroligt go tjej som jag verkligen kommer sakna, men vi vet ju att hon kommer komma tillbaka. Hon kommer inte kunna motstå oss här hemma i Svedala.

För mig symboliserar Sofie det latinska uttrycket Carpe Diem - SFånga dagen. Och för er som vill så kan jag rekommendera en film - Dead Poets Society - som är en utav mina favoritfilmer, där detta uttrycket verkligen blir belyst.  

Hejdå Sofie - Jag hoppas du får en fantastisk resa och jag lovar att följa den med dig på din resedagbok! Vi kommer sakna dig massa med mycket såklart! <3